Ondska för världen framåt.

Höj inte på ögonbrynen åt rubriken.
Det är ett förbisett faktum att ibland måste det till lite jävlar anamma för att det ska hända nånting.

Isak är en väldigt snäll karl.
Jag är inte det.
Varken snäll - eller karl.

Ond och kvinna, kunde oddsen vara värre?
Heh.

" Att spöa ner en idiot vi telefon "

Nämnd anamma flög i mej i eftermiddags då jag efter att ha sysselsatt mej med storstädning och matlagning fick dom sedesvanliga ryckningarna i nyllet, oftast orsakade av extremt missnöje.
Detta extrema missnöje har hemsökt mej sedan igårkväll då internetleverantören satte sej på tvären är Isak ringde dom.

Efter att denna anamma lett mej till att fatta luren och ringa ett samtal, så dröjde det cirkus femton minutas och sen - VIPS! - se, jag hade både internet och TV.

Gårdagskvällens Sudokulösande är som bortblåst.

Det känns riktigt fint nu, igen.
Harmonin är återfunnen i Lindas krigshärjade galax.

Jag har fått mitt välbehövliga utbrott, det gav utdelning.
Jag lagade riktigt god mat.
Ja, det blev fläskfilé, vad annars?
Heheh.

Känner mej lite illa till mods för alla er som hållit tummarna för en halvgul produktion ikväll, eftersom vi inte skulle haft nånting annat att sysselsätta oss med.
Men ni får vänta ett tag till.
Isak ligger och fläker framför TV:n, TV4 Science går hett nu.
Han verkar nöjd.
Doktor Spock och alla dom där andra med skelettrynkor i pannan och nördiga sparkdräkter.
Ja, ni vet.

Jag är oxå nöjd. Jag är JÄVLIGT nöjd.

Vad jag vill få fram utan att bli alldeles för långrandig är:

Ibland är jag så jävla glad att jag är så jävla elak som jag är.
Det lönar sej ibland.

Nu är det sovdax.
Måste vila mitt temperament så att det är fulladdat tills
nästa gång det behövs.