Jag vill ha ett nummer. Heh.

Äntligen är måndagen, veckans mest sega dag, över.

Min pappa fyller år idag. Jag ringde och gratulerade imorse, han suckade mest.
Han sa att efter X antal födelsedagar har det på nåt sätt förlorat sin charm.
Jag förstår honom. Jag har bara firat 28 födelsedagar men är redan ganska trött på dom.
Och han ligger jue ändå före mej med ett par stycken, så att han ledsnat, det förstår jag.

Jag jagar registreringsskyltar i nummerordning som jag avslöjat tidigare, och när jag befann mej nere i södra länken tyckte jag mej se en bil längre fram som erbjöd just det jag ville ha, så jag gasade på lite. Sen gasade jag på lite mer.
Men sen kastade sej bråttomklubben ut framför mej och puttrade på utan att ta notis om mej och min jaktinstinkt som med iver immade igen hela framrutan i bilen bakom honom.

När jag trodde att hoppet var förlorat svängde han som genom ett trollslag in i högerfilen och jag hann ikapp bilen med plåten.
Jag hann även ikapp POLISEN...
När jag passerade polisbilen såg deras ansiktsuttryck ungefär lika glädjefyllda ut som mitt eget när jag ser mitt lönebesked.
Med andra ord, inte så där överdrivet exalterade.

Men jag log litegrann (det stramade obehagligt i ansiktet eftersom jag är ganska ovan) mot konstaplarna, och var så nöjd med att ha hunnit ikapp mitt svårflirtade nummer!
Heheh!
Jag ska fortsätta jakten på plåt nummer 150, men kanske i framtiden inte överdriva hastigheten, så makabert.
I stundens hetta, vet ni...

(^_^)