Den förskräckliga åkpåsen

Jag antar att den tysta reaktionen på åkpåsen innebär att den var förskräcklig?
Isak kände sej manad att kommentera eländet, det är jue ändå hans skapelse lixom. Hmm.
Och Moffa. Men han har jue väntat sedan sent 90-tal på att bli just moffa, så vad ska han göra? Det gäller jue att hålla god min.

Isak blev förresten extrainkallad till jobbet idag, fatt han är oumbärlig och det kan jue oxå förklara den kraftiga lönen jag tidigare nämnde.
Sedan blev han lejd av min far att skotta uppfarten till den Kallhällska Villan så där tjänade han en bunt pengar oxå.

Jag är inte lika oumbärlig, inte på jobbet iallafall, och tur är väl det.
Jag kommer att vara borta ett tag nu.
Mer borta än vanligt.
Känns konstigt, man är jue så inbiten i tänket: "åh nej, snart är det måndag och hemsk skyddsväst och uniform som klämmer åt stundar igen!"
Nu kan jag koppla av och ta det lugnt och fint istället.

Förutom vid dom tillfällen som sammandragningar och förvärkar kommer. Som ikväll, när vi var på Citygross och handlade.
Jag sliter krampaktigt tag i nån hylla och står och flåsar en stund, medan Isak skäms för mitt uppförande och trampar vidare med varukorgen.
Härligt när man är ETT TEAM. *host*

Hade tänkt köpa vinterkängor idag. Det var planen. Det blev kladdkaka och en latte i Skärholmens centrum istället.
Ja, där ser man. Stövlar får vänta helt enkelt. Man måste prioritera!

Ikväll blir det fredagsmys i soffan med 17 små lägereldar (värmeljusen) och en stor (kaminen).
Imorgon är vi bjudna på middag hos David och Emma, och jag ska tvinga Isak att göra sin grymt goda cheesecake (tack för receptet, Sofia!) som vi ska ha med oss till efterrätt.
Eller om det sker redan ikväll..? Nam nam.
Nä, jag ska försöka hålla mej till imorgon.