Tårtfrossa, you must

Jag och Johanna sku se skräckisar igår.
Vad bra det gick.
Räknas "Min stora kärlek" och "Kung Fu Panda"?

Sen hakade TV:kontrollen upp sej, så vi fick ofrivilligt bevittna "Oskuldens tid" i en halv minut medan jag höll på att slå knogarna blodiga genom fjärrisen i ren panik.

Och det var INTE ett amerikanskt drama, som jag trodde!
Inte på den kanalen, vid den tiden!
*host*

Klockan 02 på söndagens morgon började äntligen en skräckis, om ormar och zombies.
Vi låg och stirrade på den i min utvikta bäddsoffa, sen gällde luckstängning.

Johanna nöjd & belåten i soffan.

Idag gällde fölsedasfika i Västerhaninge, hos Lena.
Hon erbjöd godsaker som vin och öl, och jag grinade illa.

"Varför kunde du inte haft festeliteten igår, på lördagen, istället?"
Sa jag.
"Då hade jag minsann kunnat tömma ditt barförråd!"

Hon skulle ha haft en dejt med nån karl då, men han fick kalla fötter i sista sekunden, sa hon.

Själv fick hon badsalt.
Av My, Erik & mej, alltså.

Fast jag insåg ganska snabbt att en romantisk weekend med Yoda i Star Wars kanske hade varit mera välkommet.

Eftersom jag inte hade möjligheten till att varken boka Yoda, eller tömma Lenas barskåp på en söndag som denna, så passade jag på att sleva i mej överdrivet av dom vrålgoda tårtorna hon bjöd på till kaffet, istället.

Lena, okänd ålder & jag, 28½.

Jag åt en rejäl bit tårta åt My oxå, eftersom hon går på en diet som heter

HCLRPFQ-metoden.
Eller nåt liknande.

Den går i princip ut på att du inte får äta nånting alls som är gott, och under tiden som du inte äter det som är gott, så får du inte ha roligt heller.
Åt nånting alls.

Det kan riskera hela dieten.

My är duktig.
Hon fuskar dock ibland.
Med skrattandet - inte med dieten.

Fr. v : My, Hannah, Anders & Erik.

Jag satt och hade skitkul åt Eriks mimik, medan resterande gäster pratade om nånting ovidkommande.

Erik ser ut att mima till allting vad andra människor säger, men My säger att det är hans egna förberedelse inför att själv kunna få en syl i vädret, vid en eventuell paus i dom andras konversation.

Jag vet inte, jag.
Jag vet iallafall att jag hade jävligt roligt åt det.

Det är nästan ännu roligare att ha roligt på andras bekostnad, än på sin egen.
Hoppas att jag inte framhäver det alltför tydligt, för då har jag snart inga vänner kvar!

Eller så kanske dom få jag har kvar bjuder på det, eftersom dom är medvetna om vilket oflaxigt liv jag mestadels lever, med oflyt, bakslag och fadäser.

På tal om oflyt & bakslag -

DET ÄR MÅNDAG IMORGON!!