Far och flyg!

Nu är det hög tid att bli så där bekant trött igen, vilket inte tillhör ovanligheterna.
Folk överlag med en aning tillsats av riktiga jävla nötter
gör att man vill krypa in under täcket i sängen
och ligga kvar tills i början på april.

Jag gillar att trampa runt i trasiga skor och konstant bli förväxlad
med en parkeringvakt av icke läskunniga blådårar som ska parkera.
Jag brukar iallafall utsätta mej själv för fenomenet relativt ofta.
Jag kanske har LÄRT MEJ att gilla det?

Så när det fryser på riktigt rejält och det regnar smådjävlar som aldrig förr,
öppnar jag bildörren och stegar ur, med mitt
tankkort i högsta hugg, sedan pulsar jag runt längsmed jättestora
utomhusparkeringar i snöyran.
Där seglar jag mellan alla betalningsautomater
tills jag hittar en som accepterar avläsningen av mitt kort.

Det är av nån jävla anledning ALLTID den bortersta?
Hur är det möjligt!?

Innan motionsslingan härs & tvärs över grusplanen,
strax innan jag hittat en parkeringsplats, så höll jag på att smälla
med en galning i en rondell i Årsta.

Volvon kastade sej ut framför mej, trots att jag redan var
inne i rondellen och på väg mot honom.

SYNS JAG INTE ELLER VAD
FAN ÄRE' FRÅGAN OM????

Jag hängde på hånkan och tvärnitade,
då stannar den fan mitt i alltihopa och bara glor på mej.
Jävla spån, hade han inte bråttom som kastade sej före utan att titta först?
ÅK DÅ, FÖR FAN.
*skittrött*

Men nu är äntligen måndagen nästintill till ända.
Bara en enda helvetisk uppgift kvar:
Hämta min gasglada sambo utan körkort, i city,
mitt inne i skiten.
På den värsta tiden på dygnet.

ÅK DÅ, FÖR FAN.
Jaa.
Jag är på väg.