En måndag på Systemet.

Den ofrivilliga sambotaxin tänkte ha lite framförhållning
gällande den kommande helgens festliga aktiviteter tillsammans
med sin vapendragare Pillertrillarn,
så hon hade planerat att införskaffa förnödenheter
för just detta tillfälle.

Frysen hemmavid är knökfull med käk så det behövs inte oroas över,
ätbart finnes.
Drickat däremot, till lördagsmaten, var det värre med.

Så när sambotaxin ändå styrde den metallicgröna kosan
till centrum för att släppa av sambon,
passades det på att glida in på Systemet där rött och vitt vin
skulle inhandlas.

Vid första svepande blicken in i butiken,
efter att ha armbågats med en hög halvonyktra,
medelålders människor vilka inte har skött sin
personhygien på ett bra tag,
som ockuperade den största ytan av entrén,
så verkade det förrädiskt lugnt där inne.
Ett Systembolag har nog aldrig legat så stillsamt & öde.
En hastig flukt på klockan säger 17:05.

Väl innanför grindarna,
väller dom fram från alla hörn och skrymslen!
Ännu flera av såna där halvonyktra, medelålders människor
vilka inte har skött sin personhygien på ett bra tag!

Det var jag - och så var det dom.

Kände mej iakttagen och lixom utstirrad av rödsprängda ögon
från alla håll och kanter.
Eftersom dom flesta verkade vara tjenis med varandra
i nämnda butik så blev jue jag plötsligen i min
chockrosa munktröja, det svarta fåret.

Det svarta fåret i den chockrosa munktröjan med det utstirrade ansiktet,
tidigare känd som sambotaxin, kastade snabbt upp
sina två utvalda Påse-i-låda på kassabandet,
en JP Chenet och en Lindemans.

Ett tandlöst - men något hånfullt - leende av den
åldrande herren bakom henne i kön, fick den chockrosa
tröjan att krulla sej i muddarna.
Någonting i leendet sa:
"Jag ska klappa ner dej här utanför i mörkret & sno dina vinboxar!"

På två röda var vinet betalt och finskan med dom långa
orangutangarmarna, vilka vilt fladdrade
en meter bakom henne och krampaktigt nöp om varsin vindunk,
redan halvvägs till parkeringen!

En tämligen obehaglig upplevelse.
Nästa gång står vi (jag och orangutangarmarna)
och köar med likasinnade, på fredagseftermiddagen istället.

Så man får känna sej lite mer som "en i gänget".
Även om inte "en-i-gänget"-inhandlingen kommer att
gå i samma turbo som dagens.

Tre och en halv minut!

(Och då räknar vi med gasellsprånget på
500 meter till bilen på parkeringen, oxå!)