Genväg = senväg.

Pausa livet.
Vi ska gräva mitt i gatan.

När jag nästan var hemma igår och kommer åkandes över krönet så står det en skåpbil och en grävis mitt i vägen.
Grävisen är placerad precis så att inget fordon kan passera.

En skåpbilare från motsatt körriktning trotsade tyngdlagen och den begränsade passagen och försökte ändå, och fick därefter hjälp av bakomvarande i bilkön att putta upp sin bil från diket igen.. Hmm.
Jag tänkte då INTE göra ett dylikt försök.

Jaha, hur kommer man hem då, när man bor mitt ute på vischan och det finns egentligen bara en enda ordentlig väg till destinationen?
Man tar fågelvägen. Eller med andra ord, man provar offroad.

Och det gick strålande, hann i den härjade terrängen t o m bevittna en
varningsskylt med en katt på!
Gissa om jag ska beställa en sån att ha på gatan utanför mej!
(Och gissa om jag låter bli att beställa den från Supergrafik...)

Vägarbete pågår. Passage till vänster.
(Ja, tjena!)

Det mest irriterande med dagens skogspromenad till bils, var att när jag äntligen hittade ut ur skogen så möter jag bilarna som stått i samma kö som jag uppe i backen på andra sidan djungeln.
Då har grävmaskinen flyttat på sej och släppt förbi alla.
Jag kände den där bekanta, psykiska tröttheten blomma upp inuti mej igen.

Men om man ser det från den ljusa sidan, så hade hela högen stått kvar och väntat på gatugrävandet i bergis närmare en timme till, om jag valt att stå kvar.
För det är precis så det fungerar.

Exakt samma fenomen inträffar när jag väljer alla former av kösystem, bankomat, mataffär eller liknande.
Den kön JAG står i går ALLTID långsammast.
Och riktigt van vid det blir jag konstigt nog aldrig.

Jag ska nog så småning om komma på ett riktigt fiffigt system,
så jag kan vända det till någonting som gynnar mej istället.