Sega vispar.

Jag vet att jag tidigare ett otal gånger betonat att jag älskar att åka bil när det regnar.
Jag verkligen älskar det.
Vad jag däremot inte älskar, är att vindruteturkarna packar under pågående bilfärd i ösregnet.
Sikt likamed noll.

Dom hade viftat jävligt trögt ända sedan avfärd hemifrån, och lagom till Kallhällsavfarten så gav dom upp helt i samband med att regnet verkligen öste ner som värst & jag riggade dom på maxhastighet.
Båda fastnade på klockan tolv och jag styrde till sidan och drog igång varningsblinkers.

Fick förslaget att skicka ut min smartphone på framrutan, kanske den kunde ordna bekymret med torkarna eftersom den är så smart. Haha!
Man kan säga att problemet löstes av sej självt, efter ett tag började dom nämligen mirakulöst funka igen, och jag kunde åka vidare. På ett ungefär.
Jag blir så jävla trött.

Klart att torkarna ska ge upp den enda dagen på hela sommaren som det regnar som fan!
Fast det klart, hade dom givit upp någon annan dag så hade jag jue av förklarliga anledningar inte märkt det - förrän dagen det regnar som fan! ㋛

Hängde i hallfönstret hos mamma & pappa och beslöt mej för att fan inte åka hem igen förrän det slutat regna helt. Det gjorde det aldrig.

Det avtog en aning (det var jue inte direkt som att nån hällde vatten med stora hinkar längre iallafall) och i samma veva som pappa passerade mej med lakan att bädda sängen i mitt flickrum med inför stundande övernattning, så sa jag att nu får det vara nog.
Nu åker jag, det får bära eller brista.

Det bar. Till Tranebergsbron, iallafall. Där började hink-ösar-stuket igen. Fördel med det var att det kröp så långsamt i bilköerna att torkarna faktiskt hann med, det blev inte överbelastning.
Och lite pissig sikt går jue faktiskt att överleva när man kryper i knappa 10km/timmen, värre var det på motorvägen när det gick i närmare hundratio!

När vi nu strukit hallhyllan från att-fixa-listan kan vi alltså raskt lägga till nya torkare till Juggen istället.
Eller, ny motor till torkarna, snarare.
Det är så välsignat skönt att aldrig behöva oroa sej för vad man ska göra av sina pengar.
Tänk vad hemskt om man skulle bli tvungen att spara dom nån gång! Hu, hemska tanke.

Linda M