Och på den sjunde dagen

... Vilade hon.
(Eller skrev blogg)

Dagarna flyter på oerhört snabbt. Så snabbt att jag inte hunnit skriva blogg förrän nu.

Igår var vi på dop i Kungsängens kyrka där mitt kusinbarn döptes.
Det var ganska roligt att träffa Moffas sida av släkten, vilken jag för övrigt bergis inte träffat på närmare 15 år. Dom flesta hade inte förändrats mycket alls, men det fanns några som inte kände igen mej!



Kusin Fredrik med sonen William.



Det var en trevlig tillställning.

Isak lutade sej mot mej när vi suttit ett tag i kyrkan och väntat på att dopet ska dra igång: "Många invandrare här.."

Det var det inte, men kul att han uppmärksammade det.

Den snyggast klädda var absolut han själv, invandrare eller inte.

Alma var snäll, hon sov igenom hela dopgudstjänsten, t o m den dånanden orgeln.



Mina stiliga...

 Notera Isaks snygga hår.

Herr "Berättar allt i god tid" kläckte ur sej i fredags eftermiddag (strax före klockan 16) att han skulle iväg med några kollegor och käka på Texas Long Horn i stan vid sju - samma kväll.
Sen undrade han om jag kunde skjutsa honom och sen hämta honom plus snygga till barret på honom genom klippning och slingning.
Jaha? Här har vi framförhållning.

Han bad själv om slingor (jag som brukar få tjata på honom om det, eftersom han tycker att det är så fjolligt) och då kanske man ska vara lite orolig?
Vad är det som händer egentligen...

Jag resonerade som så att det faktiskt är väldigt sällan som han ska ut på galej, så även om han aviserade i sista sekunden så tyckte jag väl att det var rimligt att unna honom lite egentid med andra y-kromosomer.
Han hade tydligen trevligt, och det är jue det som är meningen.

Själv hade jag ganska trevligt hemma, med Alma, skinkmackor och ett glas vatten.
Man får offra sej ibland. Eller jävligt ofta.