Pillertrillaren

Igår roade jag mej med att avmaska katterna.
Denna sysselsättning går i det stora hela ut på att jag ska försöka trycka in ett piller ner i halsen på dom och dom tydligen ska totalvägra. Men det gick förhållandevis bra, vad jag tror är på grund av att Isak köpt en ny sorts avmaskningstabletter.

Dom är mindre och tunnare, bruna (färgen kanske är av mindre betydelse..) och har köttsmak... Står det.
Sen kan oxå det faktum att katterna överlag är jävligt trötta på mej ha varit en bidragande faktor till smidigheten i medösineringen. Jag är rätt jobbig. Och ja, det krävdes fem katter för att jag skulle begripa det själv.

Tidigare fick jag tipset om att mosa ner pillrena i vatten och kleta ut det längsmed tassarna på dom. Genialiskt!
Nu är inte mina katter födda i farstun. Vad jag vet iallafall.
Så dom skiter helt enkelt i att tvätta sej överhuvudtaget, för det smakar faan.
Därför funkar inte den taktiken längre, därav åter till pillermedösineringen.

Berömde Isaks val av medösin och tyckte att den här sorten ska vi fortsätta med, gick jue som en dans!
"Det får jag faan hoppas", svarar han så där kärleksfullt som bara han kan. "Det kostade 160:- per kartong!"
Shit!Varje kartong innehöll TVÅ tunna, bruna tabletter med påstådd köttsmak..
Visserligen kanske det inte skiljde så där värst i pris mot märket jag vanligtvis brukar köpa, men då får man jue iallafall större piller! Mer för pengarna, lixom..

Det blir att fortsätta med dom tunnare, för smidigare har det aldrig tidigare gått.
Jag satte mej i skräddarsits på sängen och klämde enkelt fast katten mellan benen och magen. Sen hade jag två händer till övers för att bända upp käkarna och pula ner det tunna, bruna pillret med påstådd köttsmak. Taraa!

Nu är bland annat Moffa bergis överlycklig för att ännu en gång få ta del av "kattjävlarnas" liv och rörelse, så det är bäst att jag åtminstone klämmer in några bloggrader om mer väsentliga saker, såsom exempelvis Isak.

Undertröjan.Isak satt i en förbannat tajt tröja i soffan och jag undrade om det var ett andra skinn och frågade om han skulle ömsa snart.
Då säger han: "Det är en undertröja."
Jag svarar: "Ja vaddå, för att det är ett under att du fick på dej den, eller?"

Där fick jag till det!
Så nu kallar jag honom Undertröjan så ofta jag kan, ibland varvar jag med "Wonderbra", för jue mer jag tänker på det, jue mer påminde det faktiskt mer om en top eller behå, än en tröja.
Å andra sidan så kallar han mej för Ölmagen, så det jämnar kanske ut sej?!