I de lugnaste vatten

Dagen då Isak fackade ur. Det var igår, det.
Det var första gången som jag någonsin sett en urfackad sida hos den alltid så lugna & harmoniska sambo jag har.

Vi hade varit och handlat och på hemvägen i trafiken fick vi verkligen vara med om riktiga jävla idioter som skulle tränga sej, preja sej fram och kasta sej hejvilt ut framför oss. Sånna finns jue överallt, men just då verkade merparten av mupparna befinna sej precis i närheten av oss.

Isak fick nog när en taxi i mötande riktning körde en u-sväng mitt framför honom så att han blev tvungen att tvärnita. Sen tog det taxin hundra år att vända bilen helt, sedan åkte den åt sidan och TUTADE åt Isak när han körde förbi.
Då slet Isak i handbromsen snett framför taxin och klev ur. (Flög ur, snarare!)

När taxin såg detta försökte han köra iväg, men Isak bredde ut sin maffiga lekamen över vägen och närmade sej med bestämda steg. Han vrålade åt taxichauffören - och jäklar vilka pipor han besitter alltså!

"Vafan tutar du för?! När det är du som gjort fel?! Jag blir faan förbannad, ditt jävla pucko!"
"Jak skulle svänka men det kom pilar..."
"Det skiter jag i för faan! Du ska vänta på mej när du ser att jag kommer och fan inte tuta när jag kör förbi! Jävla pucko!"

Med bestämda steg lämnade han taximongot och så åkte vi vidare.
Jag var alldeles till mej i trasorna hela vägen hem, vilken karisma! Vilken kraft! Vilken KARL!