Den som tar, hon har.

Här kommer nånting numera ganska sällsynt:
Ett blogginlägg av semester-Linda!

Jag har inte hunnit.
Förra veckan översvämmades av diverse skönhetsingrepp på en handfull kompisar.
Sen stundade resan jag tidigare nämnt, till Norrland.

Här har vi The HighCoastBridge.

Här passerade jag & Juggen två gånger.
Första gången på väg uppåt, och då såg jag inte ett skit, dimman låg som en fet slöja över hela synfältet, det var först när det slog gnistor om den yttre backspegeln som jag förstod att jag kanske ligger lite för nära kanten!
(Nästan)

Anna & Feddi mötte mej vid bron, och jag åkte efter dom i tjugo minuter ut i obygden.
Feddi introducerade mej för en effektiv underredesbehandling i femti knyck längsmed en jääävligt gropig (för att inte säga närmast ihålig!) grusväg i skogen - som för övrigt hade en rekommenderad hastighet på 70! - och medan Juggen guppade som en pumpa upp & ner längsmed halvmetersgroparna & jag försökte undvika att slå mej själv medvetslös mot innertaket, klirrade drickat i baksätet i klass med en taxfree-butik ombord på en båt med kraftig sjögång.

Alla flaskor höll.
Helt otroligt.

Värdparet för min Norrlandsvistelse var omtänksamma nog att släppa shoppingdåren i mej lös inne på ett lågprisvaruhus med min plånbok i högsta hugg.
Feddi som skötte kundvagnen försökte hålla jämn takt med mej när jag med vilda ögon & tovor i håret flåsandes slet ner grejer från butikens alla hyllor, medan Anna lugnt & behärskat strosade nånstans där bakom.

Jag gjorde korta pauser i hyllplundrandet för vansinnes-vrål (ungefär som galna professorer i skräckfilmer) och det sista vrålet kom i kassan 45 minuter senare när jag fick veta slutsumman.
Anna ledde ut mej medan jag frenetiskt smuttade på tummen och kände mej ful & skitig.
Vilket konstigt nog är en känsla jag vanligtvis brukar njuta av.
Hähäh.
Jag blev tröstad med att det bergis hade kostat dubbelt så mycket om jag gått samma shopping-bärsärkagång i Stockholm.
Då kändes det bättre & jag slutade med tumsmuttandet.

Igår tog det roliga slut & jag bar mej av hemåt igen.
Eller, Juggen bar mej hemåt, snarare.

På väg tillbaka var sikten avsevärt förbättrad, det var t o m lite sol!
Även om jag råkade vara den enda personen i bilen under närmare sex timmar, så kände jag mej inte ensam, tack vare Elvis Presley, Michael Jackson (inga dance-moves i bilen, dock), Jimmy Soul, Smokie, Blondie & Stevie Wonder.

Idag ska jag hälla ut alla saker jag införskaffat till fyndpris längsmed hela hallen, sen ska jag lägga mej på rygg mitt i alltihopa och göra nåt som påminner om snöänglar.

Döm mej inte, jag har semester!