Jag kliver in på Huddinge sjukhus strax efter klockan femton efter en hård arbetsdag, för att leta reda på min far som legat inne över dagen på service, och i entrén medan jag ljudligt samtalar med min uppstressade mor via mobiltelefonen, så möter jag min forna vapendragare & tillika gymnasiekamrat -
Grääs!
Mer känd som Alexandra den andra (känner jue två) och med sej har hon sin stilige långe karl, och sin inte fullt så långa - men ack så stiliga - son.
Han hade oxå varit inne på service.
Eller kanske snarare bara på besiktning.
Banan & Apoteket-påse, attiraljer som kännetecknar en nybliven mamma.
Jag tyckte att jag kände igen henne redan när hon stod inne på Pressbyrån i entréhallen, men jag tyckte att kvinnan såg för mager ut för att vara någon som bara några veckor sen skulle ha kläckt ur sej en ganska rejäl Linus.
Men det var hon!
Efter det oväntade men roliga mötet irrade jag runt halva sjukhuset innan jag hittade karln jag från början anlände för att leta reda på.
"Sjukhuset är väl skyltat" stod det på en skylt, ironiskt nog.
Och det vill jag lova att det var!
Bara det att alla skyltar sa i princip SAMMA JÄVLA SAK!
Till slut, efter en halvtimmas kånkande på tung trunk med svettiga arbetskläder, hittade jag pappa.
Längst in i ett rum, på en platt stålsäng, i ett nördigt sjukhuslinne & med korsord över ansiktet.
Där satt jag och tittade på honom i en timme ungefär, sen fick jag ta med honom hem.
Vi hade en ganska stillsam och händelselös resa hem till norrsidan stan.
Kan inte hända så jävla mycket heller, när allt kryper i tretti.
Jag var den som var chaufför av pappas plåtskling Tefemman från sjukan hem, och den kom oskadd hem till sin Kallhällska villauppfart.
Pappa var nöjd, och jag kunde andas ut.
Nu är det luckstängning.
Jag kommer att med största sannolikhet drömma om sjukhuskorridorer.
Grääs!
Mer känd som Alexandra den andra (känner jue två) och med sej har hon sin stilige långe karl, och sin inte fullt så långa - men ack så stiliga - son.
Han hade oxå varit inne på service.
Eller kanske snarare bara på besiktning.
Banan & Apoteket-påse, attiraljer som kännetecknar en nybliven mamma.
Jag tyckte att jag kände igen henne redan när hon stod inne på Pressbyrån i entréhallen, men jag tyckte att kvinnan såg för mager ut för att vara någon som bara några veckor sen skulle ha kläckt ur sej en ganska rejäl Linus.
Men det var hon!
Efter det oväntade men roliga mötet irrade jag runt halva sjukhuset innan jag hittade karln jag från början anlände för att leta reda på.
"Sjukhuset är väl skyltat" stod det på en skylt, ironiskt nog.
Och det vill jag lova att det var!
Bara det att alla skyltar sa i princip SAMMA JÄVLA SAK!
Till slut, efter en halvtimmas kånkande på tung trunk med svettiga arbetskläder, hittade jag pappa.
Längst in i ett rum, på en platt stålsäng, i ett nördigt sjukhuslinne & med korsord över ansiktet.
Där satt jag och tittade på honom i en timme ungefär, sen fick jag ta med honom hem.
Vi hade en ganska stillsam och händelselös resa hem till norrsidan stan.
Kan inte hända så jävla mycket heller, när allt kryper i tretti.
Jag var den som var chaufför av pappas plåtskling Tefemman från sjukan hem, och den kom oskadd hem till sin Kallhällska villauppfart.
Pappa var nöjd, och jag kunde andas ut.
Nu är det luckstängning.
Jag kommer att med största sannolikhet drömma om sjukhuskorridorer.
5 intresserade.:
"Nöjd" är bara förnamnet, gumman!
Hjärtinnerligens tack för din insats!
Verkar vara mycket servicar på gång nu =)
Kul att du fick träffa Alex med familjens nya tillökning.
Trafiken är hemsk åt båda hållen i denna stan speciellt i rusningen.
Hahah! Min jävla banan mitt i allt.. :D
Skönt att allt gick bra med pappan & att du hittade honom tillslut!
Kram!
Alltid roligt att träffa på gamla kamrater :) skönt att det gick bra med epdp..
Hahah! Min jävla banan mitt i allt.. :D
Skönt att allt gick bra med pappan & att du hittade honom tillslut!
Kram!
Skicka en kommentar