En padda & två begravningar

Jag hann inte mer än byta om efter arbetet och förbereda mej för det efterlängtade bloggandet, innan Isak ropade på mej att komma och hjälpa honom med att distrahera Texas, som nypit en fågel.

En grönfink.
Men den dog när jag tittade på den.

Alltså.. Den dog inte FÖR ATT jag tittade på den (onda ögat?) utan mera MEDAN jag tittade på den.

Och medan Isak begravde den så kom kattjäveln med en till!
Jag sprang som en gasell med min öppna morgonrock fladdrande som ett vindsegel efter mej och min laxrosa kropp mestadels exponerad, efter den där satans kattfan nerför slänten till baksidan av huset, grönfinkefågeln lossnade från Texas käft och landade precis invid slänten, men katten fortsatte nog ända bort till Gladötippen!

Fågeln var redan död såg jag när jag fick stopp på mitt frotté-vindsegel och allt det där laxrosa.

Ytterligare en begravning skedde strax därefter.
Det blev en familjegrav.

Dagens padda.
Egentligen gårdagskvällens.

Han satt bakom tvätthinken som jag brukar ha i bilen, men som nu står på altanen av nån outgrundlig anledning.
Där satt paddan, stor som en rugbyboll och lät som en liten skogsmus.
Han placerades i vattenspridaren där katterna inte kom åt honom.

Där satt han och njöt resten av kvällen.
Som jag ska göra nu.

Inte sitta och njuta av kvällen i vattenspridaren kanske, jag placerar mej nog hellre i soffan.
Heheh.