U.F.O ?

Unidentified Flying Objects?

Jag hade precis avslutat min lunchrast på kontoret & motvilligt vänt ryggen till TV-programmet "Nannyn ser dig!" som har blivit en vana att sitta & glo på vid 10-snåret, när jag käkar.
Kontorsfolket kastar tröttsamma blickar mot mej när jag passerar deras kontorsdörrar med min matlåda.

"Snart börjar bebisskriken från TV-programmet, jääääävla Linda",

tänker dom nog.

Men programmet fascinerar mej verkligen.
Det är hur intressant som helst!

Jag är jue - sedan tidigare känt - ganska lättimpad, men just det här programmet är riktigt ballt. Det handlar om en massa bråkiga snorhyvlar och deras s.k föräldrar som helt tappat greppet. En del av dom har inte ens haft nåt grepp från början!

Sedan lär nannyn föräldrarna steg för steg hur dom ska handskas med barnen, oavsett om det gäller ätstörningar, sömnproblem eller någonting annat.
Och mot slutet av programmet är barnen huuuur fina som helst.
Det är föräldrarna som är den felande länken, tänker jag och känner mej grymt snabbtänkt, medan jag nöjt diskar min matlåda.

Här är mina arbetsverktyg som svävar i taket.
Notera min plånbok som hänger på väggen precis ovanför hyllan.
Någon har visst haft för lite att göra under tiden som jag satt och åt lunch.
Kan det vara chefen? Nån av kollegorna?
Eller han konstiga lirarn längst ner i korridoren som ingen ens vågar fråga vad han jobbar med, dag ut & dag in?

Ingen vet.

Det är halva hemligheten med att jobba på ett företag som pysslar med säkerhet och tystnadsplikt.
Och jag som är rejält hemlig, jag är så jädrans hemlig att jag inte ens tillåts svara i min egna firmatelefon!
Däremot ska jag begära tyngder på mina arbetsverktyg så att dom inte svävar iväg när en annan sitter & käkar..!

Heheh!!